DenNaknaSanningen

Ibland uppskattar man inte det man har, "vilken nyhet".


Jag tackar verkligen gud för det jag har, det jag har är inte vad som helst. Det jag har är det mest värdefulla man kan ha och det är min lilla familj. Att vara en ung mamma eller att vara mamma överhuvudtaget är inte det lättaste, man kan ha det riktigt tufft ibland och det kan bli jobbigt och stressande men seriöst samtidigt som de kan va så jobbigt så är det endå det vackraste och bästa som hänt mig! När jag ser min son i ögonen kan ja inte fatta att HAN vart i min mage i nästan 9 månader och att HAN är kött och blod av mig och mannen jag älskat mest i denna värld! Just nu vill jag bara berätta hur mycket jag uppskattar att ha min lilla familj, jag älskar min familj verkligen och att kämpa är något jag kommer göra hela mitt liv intill de sista andetaget jag tar.

Ibland känns det som att ta den lättaste vägen ut från allt problem är det bästa men så är det inte, för när man har de som jobbigast är det som att världen inte finns, som att man är helt ensam i denna värld och vill komma bort till alla andra som har det bra! Men hallå, säg mig ? Finns de verkligen någon som är 100% lycklig? nej. Jag har flera gånger sprungit iväg från all problem och tagit den lättaste vägen ut vilket jag har ångrat 100 gånger om sen när jag inser att inget där ute är som hemma. Så min poäng med de hela är att om man kämpar istället för att ta den lättaste vägen ut så lär man sig att uppskatta och älska mer det man har än det man inte har.
Du kan för en stund lämna det du älskar mest pga tjaffs men du kommer alltid komma tillbaka, för när du väl är ute kommer du märka att ingen älskar dig så mycket som dom som älskar dig hemma och du kommer aldrig att älska någon annan lika mycket som du älskar din familj.